It's all about the giving back..
Ok, det känns som att det är dags att lägga lite effort på den här bloggen, den börjar lukta "gammal bäver" som en person så träffande beskrev en helt annan sak. Men uttrycket är på sin plats i sammanhanget, således använder jag det.
Saken är den att jag inte längre har behov av att blogga av mig - innerst inne har jag ingen lust att vädra mina tankar och känslor inför alla (alla=de som läser bloggen vilket förmodligen inte är imponerande många). Det är iofs skönt, då slipper man känna prestationsångest varje gång man ska blogga.
För ett par år sedan skulle jag varit en perfekt bloggare! Jag skulle ha knäckt, jag menar - verkligen kickat ass på att blogga. Men då bestod också min tankeverksamhet till stor del av ältande, analyserande, oroande, men framför allt - ett behov av att synas och höras. Nu känns det inte lika angeläget, nu är det mer för andras skull än för min egen jag bloggar.
Jag har funderat på om jag skulle rikta in mig på något, blogginlägg som följer en röd tråd istället för att rörigt blabba om mitt eget liv. Kanske en fokusering på vad som händer i världen? Argumentera månne? Det behöver jag bli bättre på(!) samtidigt som man diskuterar saker som faktiskt är väsentligt, och som andra kan ifrågasätta och debattera. Hmm. Jag undrar hur många av mina jämnåriga vänner och bekanta som faktiskt skulle få ut något av det. Sannolikt inte så många.
Om jag skulle skriva kåserier då? Satiriska små texter som kritiserar eller hånar. (Läs tidigare inlägg från en julafton för ett par år sedan). Då får jag ju en chans att utmana mig själv och min förmåga att vara humoristisk. Stimulerande - sporrande - lukrativt. Med andra ord, - det skulle passa mig som handen i handsken.
Jag spånar vidare..
Och nu till mitt alter ego (som dock upptar en del av mig trots att den inte är dominerande;-Y) - ytliga, tjejiga, skvallrande flick-Sofia!
Jag har fått upp en viss tavla på en viss hunk som jag fått i födelsedagspresent (inte av mamma och pappa!). Och varje gång jag tittar på den blir min hjärna stum ett par sekunder innan jag får tillbaka fattningen och ler åt hur fånigt betagen jag är i hans looks ;-)
Julia säger:
Hej!
Det är väl min tur och skriva för du verkar ju inte göra det innan jag har skrivit ...
Ja nu har föregående år blivit i år.. för nästan 2 månader sen visserligen. Och Julia har inset att tiden är ett roligt fenomen (igen..), första månaderna i Luleå gick så fruktansvärt sakta o sen shoooff så var det Jul... hm hur gick det ihop? Och nu har man kommit tillbaka från Jullovet, igår.. eller nej är ju typ 1 ½ månad sen.. Mycket saker kan man räkna på men jag vet inte vad för Matris eller Integral som skulle lösa det här dilemmat.. Komplexa tal kanske kan lösa detta komplexa-problem? Eller?
Jag har också insett det där med att livet verkligen inte blir som man har räknat med, att så otroligt mycket hänger på ödet/slumpen/olika val/ kalla-det-vad-du-vill, i alla fall så blir det inte alltid som man räknat med. Jag säger bara det, jag valde musikklass, vilken j***a tur. Sen valde jag Sam, What were you thinking man?.... Julia valde Natur! Tänk om jag inte hade bytt klass, linje, skola, var hade jag varit idag då.. livet hade ju sätt så sjukt annorlunda ut, och det är ingen spekulation utan fakta. Om jag inte hade bytt så hade Inget, verkligen Inget av det som är mest viktigt för mig funnits idag. Och detta kan jag nog få medhåll av flera med . (Mathilda tänk om du inte valt natur?) Jag hade inte träffat alla er människor som betyder så mycket för mig, jag hade inte fått en underbar sommar 2007 på det sättet som den blev då, och jag hade inte hamnat i Lule på det sätt som jag gjort nu. Med andra ord inget hade varit sig likt, och jag är så glad att jag faktiskt tror att jag gjort rätt val sen dess!
Det som är synd med att bo så långt ifrån er alla är att jag inte bara kan dyka upp sådär över en dag.. det tar ju ändå sin stund och kräver lite planering. Men jag hoppas att trots att vi inte umgåtts så mycket under året att vi ändå kan få en rolig sommar tillsammans igen, inte likadan, men med er!
Det skulle vara roligt och se var alla är, vad alla gör, och hur alla är om 10 år. Och det häftiga är att det ju knappast går att gissa, visst, vissa kanske man har en aning om , jo men hon kanske gör det här eller det här, eller han är där eller där. Men vissa skulle kunna gå hur långt som helst och var som helst, eller helt enkelt ingenstans. Förhoppningsvis kommer de flesta i alla fall vara nöjda med hur situationen ser ut då. För det kommer jag försöka vara, kanske inte alltid kommer vara men faktum är att vi ju inte kan göra så mycket åt situationer vi är eller kommer hamna i. Bättre att anpassa sig och säga "Så här är det nu- ta det som det är, eller gör någonting åt det" för gnälla har aldrig hjälpt någon människa!
Annars då, hm, livet rullar på. Inne på LP 3- international business environment, och linjär algebra o differentialekvationer. Bara och plugga på.. Helt sjukt känns snart som det är sommar, var tog året vägen? Okej det är en bit kvar, men man börjar se ljuset bortom horrisonten.. hm både bildligt och som en metafor..
Men ni får ha det Kanonos, så hörs och syns vi // Julia
(nu blir det promenix i mörkret... Julia känner sig hemma...)
Det är väl min tur och skriva för du verkar ju inte göra det innan jag har skrivit ...
Ja nu har föregående år blivit i år.. för nästan 2 månader sen visserligen. Och Julia har inset att tiden är ett roligt fenomen (igen..), första månaderna i Luleå gick så fruktansvärt sakta o sen shoooff så var det Jul... hm hur gick det ihop? Och nu har man kommit tillbaka från Jullovet, igår.. eller nej är ju typ 1 ½ månad sen.. Mycket saker kan man räkna på men jag vet inte vad för Matris eller Integral som skulle lösa det här dilemmat.. Komplexa tal kanske kan lösa detta komplexa-problem? Eller?
Jag har också insett det där med att livet verkligen inte blir som man har räknat med, att så otroligt mycket hänger på ödet/slumpen/olika val/ kalla-det-vad-du-vill, i alla fall så blir det inte alltid som man räknat med. Jag säger bara det, jag valde musikklass, vilken j***a tur. Sen valde jag Sam, What were you thinking man?.... Julia valde Natur! Tänk om jag inte hade bytt klass, linje, skola, var hade jag varit idag då.. livet hade ju sätt så sjukt annorlunda ut, och det är ingen spekulation utan fakta. Om jag inte hade bytt så hade Inget, verkligen Inget av det som är mest viktigt för mig funnits idag. Och detta kan jag nog få medhåll av flera med . (Mathilda tänk om du inte valt natur?) Jag hade inte träffat alla er människor som betyder så mycket för mig, jag hade inte fått en underbar sommar 2007 på det sättet som den blev då, och jag hade inte hamnat i Lule på det sätt som jag gjort nu. Med andra ord inget hade varit sig likt, och jag är så glad att jag faktiskt tror att jag gjort rätt val sen dess!
Det som är synd med att bo så långt ifrån er alla är att jag inte bara kan dyka upp sådär över en dag.. det tar ju ändå sin stund och kräver lite planering. Men jag hoppas att trots att vi inte umgåtts så mycket under året att vi ändå kan få en rolig sommar tillsammans igen, inte likadan, men med er!
Det skulle vara roligt och se var alla är, vad alla gör, och hur alla är om 10 år. Och det häftiga är att det ju knappast går att gissa, visst, vissa kanske man har en aning om , jo men hon kanske gör det här eller det här, eller han är där eller där. Men vissa skulle kunna gå hur långt som helst och var som helst, eller helt enkelt ingenstans. Förhoppningsvis kommer de flesta i alla fall vara nöjda med hur situationen ser ut då. För det kommer jag försöka vara, kanske inte alltid kommer vara men faktum är att vi ju inte kan göra så mycket åt situationer vi är eller kommer hamna i. Bättre att anpassa sig och säga "Så här är det nu- ta det som det är, eller gör någonting åt det" för gnälla har aldrig hjälpt någon människa!
Annars då, hm, livet rullar på. Inne på LP 3- international business environment, och linjär algebra o differentialekvationer. Bara och plugga på.. Helt sjukt känns snart som det är sommar, var tog året vägen? Okej det är en bit kvar, men man börjar se ljuset bortom horrisonten.. hm både bildligt och som en metafor..
Men ni får ha det Kanonos, så hörs och syns vi // Julia
(nu blir det promenix i mörkret... Julia känner sig hemma...)
