It's all about the giving back..


Ok, det känns som att det är dags att lägga lite effort på den här bloggen, den börjar lukta "gammal bäver" som en person så träffande beskrev en helt annan sak. Men uttrycket är på sin plats i sammanhanget, således använder jag det. 

Saken är den att jag inte längre har behov av att blogga av mig - innerst inne har jag ingen lust att vädra mina tankar och känslor inför alla (alla=de som läser bloggen vilket förmodligen inte är imponerande många). Det är iofs skönt, då slipper man känna prestationsångest varje gång man ska blogga.
För ett par år sedan skulle jag varit en perfekt bloggare! Jag skulle ha knäckt, jag menar - verkligen kickat ass på att blogga. Men då bestod också min tankeverksamhet till stor del av ältande, analyserande, oroande, men framför allt - ett behov av att synas och höras. Nu känns det inte lika angeläget, nu är det mer för andras skull än för min egen jag bloggar.

Jag har funderat på om jag skulle rikta in mig på något, blogginlägg som följer en röd tråd istället för att rörigt blabba om mitt eget liv. Kanske en fokusering på vad som händer i världen? Argumentera månne? Det behöver jag bli bättre på(!) samtidigt som man diskuterar saker som faktiskt är väsentligt, och som andra kan ifrågasätta och debattera. Hmm. Jag undrar hur många av mina jämnåriga vänner och bekanta som faktiskt skulle få ut något av det. Sannolikt inte så många.

Om jag skulle skriva kåserier då? Satiriska små texter som kritiserar eller hånar. (Läs tidigare inlägg från en julafton för ett par år sedan). Då får jag ju en chans att utmana mig själv och min förmåga att vara humoristisk. Stimulerande - sporrande - lukrativt. Med andra ord, - det skulle passa mig som handen i handsken.

Jag spånar vidare..


Och nu till mitt alter ego (som dock upptar en del av mig trots att den inte är dominerande;-Y) - ytliga, tjejiga, skvallrande flick-Sofia!

Jag har fått upp en viss tavla på en viss hunk som jag fått i födelsedagspresent (inte av mamma och pappa!). Och varje gång jag tittar på den blir min hjärna stum ett par sekunder innan jag får tillbaka fattningen och ler åt hur fånigt betagen jag är i hans looks ;-)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0